Jag trodde aldrig att jag skulle få möjlighet att yppa dessa ord – men min mans ”frisyr” äger. Att fyra millimeter över hela huvudet kan vara en vinnare är en fullkomlig överraskning.

Efter en veckas bad i pooler och saltvatten har barnens hår blivit grönt. Och det är inte bara en grönaktig nyans vi pratar om, vissa slingor är helt gröna i något slags möglig kulör. Saltvattnet blandat med klor har dessutom gjort framförallt Leijas hår helt omöjligt att hantera. I fredags kändes det som om topparna klibbat ihop som vore det sockerlag i håret redo att formas till en punkfrisyr. En grön punkfrisyr. Leija Grön.

Igår gick vi till den lokala frisören för att råda bot på åtminstone den ihoptovade delen. Med framgång lyckades frisören efter två hårtvättar och mängder av balsam reda ut Leijas hår så att det gick att kapa av en bit. Först fick hon lägga sig i ett slags ”tvätt-sängs-fåtölj” i ett fast läge med ett påkopplat avloppsrör i plast som löpte längs med väggarna ut mot baksidan. Därefter utredning och klippning. Frisörstolen gick inte att varken höja eller sänka varpå frisören ömsom stod, ömsom satt på huk. Jag tänker att vårt svenska arbetsmiljöverk nog hade haft en del synpunkter. Men frisören fick ju bra benträning.

Själv passade jag på att klippa mig samma vecka innan vi åkte. Jag tänkte att det aldrig skulle komma något bättre tillfälle att klippa av alla konstiga utväxter av olika färgningar och toningar jag gjort genom åren. Och kort blev det. Och ganska musgrått.
Så länge jag var i Sverige var frisyren rätt okej och jag tänkte att med lite solblekta slingor kommer det bli bra. Jag hade fel.

Eftersom vi kör omkring i vår saleng hela tiden gör fartvinden att mitt hår snabbt skulpteras till en hockeyfrilla. Ja. Det står liksom på ett stubbartat sätt ganska mycket rätt upp. Tanken var ju att det skulle ligga ner så där snyggt som på Michelle Williams och  Emma Watson. Men det gör det inte. Nu väntar jag bara på att det ska bli grönt så det blir riktigt snyggt. Tant Grön.