En ”list-knarkares” bekännelser och tips

Hej, jag heter Birgitta och är beroende av att skriva listor!
Fanns det en förening för anonyma list-knarkare skulle jag sannolikt vara medlem.

Jag älskar dem. Jag har dem lite överallt. På stora och små papperslappar, post-it-block, i min dator, på min Ipad, i min telefon – givetvis i synk med varandra. Fast mest gillar jag de analoga… Varför? Jo, för det är en sådan tillfredsställelse att få plocka upp en penna och dra ett streck över det som är uträttat.

Jag tycker så mycket om mina listor att jag till och med kan skriva upp saker jag redan utfört, bara för att få dra ett streck över ordet. ”Ja, just ja, jag hade ju burit upp tvätt från källaren… (skriv, skriv, skriv – stryk), Check!”.
På jobbet gjorde jag likadant. Mindre inspirerande dagar kunde jag skriva upp sådana sysslor som att ”rensa i mejlen”, bara för att liksom tvinga mig vidare bland budgetar, scheman, vikariestopp, las-regler och annat. Bra dagar var det andra ord på listan; medarbetarsamtal (jag gillade dem verkligen och har insett att jag kommer sakna dem), förhandlingar, spånarmöten…

När jag väntade Lykke var min vardag till stora delar fyllda av ångest. Jag tittade på klockan varje gång jag kände en spark och försökte sedan klara av tillvaron däremellan tills att jag kände nästa rörelse. De stunder det var som allra värst, när rädslans slingerväxter började klänga och paniken pulserade under huden… När jag på allvar övervägde att barrikadera mig på kvinnokliniken och kräva att jag skulle få bo där med CTG-apparatur ständigt kopplat till magen… då blev listorna min räddning.

Jag gjorde listor på allt. Matinköp, julklappar, att-göra-listor-för-dagen. Inte minst gjorde jag städlistor, rum för rum. Torka ur alla köksskåp, tvätta badsrumsspegeln, städa den där lådan-där-vi-kastar-ner-allt-som-inte-har-någon-riktig-plats-i-hemmet.
När paniken slog till, tog jag fram en lista och tog itu med något, litet eller stort. Och det var fantastiskt, det hjälpte.

Denna höst har också varit en riktig list-höst. Oktober och november har gått i Feng shuins tecken och jag kan faktiskt med stolthet säga att vi aldrig haft ett så välorganiserat hem som nu. Det finns inte längre en pinal i vår källare som jag inte vet var den är. Och det är extremt befriande!

Kvar står tre plast-backar och slokar och skäms i ett hörn. De behöver gås igenom och förmodligen kan jag slänga hälften. Jag riktigt hör hur de ropar på mig… ”Rensa mig!” Jo, jo, vänta bara, jag har fart nu…

Så parallellt med att jag skrivit, bloggat, ”reseachat” på litteratur om sorg, haft ett och annat möte, gjort en och annan resa och funderat på vad jag verkligen vill göra i mitt liv, har jag städat. Det har frigjort massor av energi. Mycket mer energi än vad jag trodde var möjligt. Så jag vill verkligen varmt rekommendera kuren.

Vill du prova men tycker det känns det ouppnåeligt? Här får du en kom-igång-lista:

  • Ta fram papper och penna
  • Börja med att definiera ett mindre område du vill sätta igång med. Inte städa hela huset, det är för ospecifikt. Avser listan städning – kör rum-för-rum.
  • Snöa in! Skriv upp minsta lilla syssla.
  • Blanda in roliga saker – ”ta paus, plocka fram jul-lådan, dricka kaffe, träna, skriva inköpslista :-)”
  • Utför en grej.
  • Stryk vart efter.
  • Lycka till!

8 reaktion på “En ”list-knarkares” bekännelser och tips”

  1. Jag är din medberoende!!! Jag älskar listor, jag har en för varje dag och i slutet av veckan för jag över det jag inte hunnit! Kram och härligt att följa det du skriver.Du är så duktig att beskriva och måla med orden till de olika berättelser du bloggar om. Mycket bra!

    1. Ja visst är det underbart med listor… skulle inte vilja vara utan!
      Och tack för dina uppmuntrande ord. Tack.

  2. Oj, vi verkar vara släkt! Jag är precis som du, kan skriva ner saker på min lista i efterhand bara för att känna mig duktig – att bocka av är som julafton!
    Jag har dessutom kärat mer mig i en ”listmänniska” så du kan ju tänka dig hur många lappar med listor det finns hemma hos oss…

    1. Å det glädjer mig att vi är fler… ja, det är onekligen ett sätt att sortera och hantera tillvaron och dessutom en ganska trevlig liten sysselsättning.

  3. Jag sällar mig också till list-knarkarna!
    Under en period hade jag en ”officiell att-göra lista” (för tex uteprojekt under sommaren) och sedan en egen, hemlig 🙂
    Maken blev nämligen så stressad över mina listor, och ”allt som måste göras” (men som vi självklart aldrig skulle hinna med) att han bara blev arg och sur.
    Därför innehöll den officella listan bara vissa saker, och dessutom sånt som troligen skulle hinnas med, och fanns det utrymme/tid/ork kvar, så kunde jag lägga till fler saker från min hemliga lista 🙂
    Den hemliga listan å andra sidan, använde jag för att slippa komma ihåg saker i huvudet, saker som jag kanske VILLE göra, även om det bara var drömprojekt som troligen aldrig skulle bli av. Men för mig var det mer stressande att ”komma ihåg saker i huvudet” än att faktiskt veta att jag hade dokumenterat alla mina idéer någonstans, och bara kunde ta fram och kika på ibland.
    Kanske stryka några som blivit överspelade, eller bygga vidare på någon som fått ligga och mogna till sig.
    Eller nöjt bocka av de som faktiskt blivit avklarade!
    Men helt klart är det iallafall så att man kan ha olika syn på listor, och att de kan användas på olika sätt! 🙂

    1. Å vad härligt! En till list-människa!
      Det glädjer mig också att det finns en till som har en officiell och en hemlig lista. Av exakt samma skäl 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *