Det låter kanske motsägelsefullt, men för mig är det inte samma sak. Till mitt senaste inlägg Okända pappershögar och bortglömda minnen fick jag en intressant kommentar av en god vän, Sven Rikner. Han skriver så här:
En sak skriver du tycker jag är intressant ur ett framgångsperspektiv. I näst sista stycket skriver du att du bestämmer dig för att det inte skall hända igen. Och allra sist skriver du att du inte kan lova något. Vad tycker du att bestämma betyder för dig? Är att bestämma egentligen ett önskemål och förhoppning? Jag brottas med det mycket då bestämt inte är bestämt egentligen. Bestämt borde vara orubbligt… ”Jag har bestämt mig att göra klassikern” Då finns inget alternativ. Att bestämma sig på riktigt känns så skönt för då vet man att man kommer att lyckas.
Förutsatt att man har vissa grundläggande egenskaper som människa och är hyffsat uthållig i det man företar sig tänker jag så här.
- Vi bestämmer oss för något vi vill uppnå: exempelvis jag vill genomföra klassikern. Sedan börjar vi träna och drar på oss värsta skadorna för att knäna höll inte för att springa i tre mil på grund av någon okänd faktor vi inte kände till. Hur ska man tänka då? Ska jag fortsätta envisas eller ska jag förändra min målbild och prova på lerduveskytte istället? (Ett väldigt enkelt exempel men ändå)
- Vi lovar vår blivande make/maka att ”vara dig trogen, till döden skiljer oss åt”. Det är ett jättestort och fint löfte, men rätt så skitläskigt när man tänker på det mer i detalj. För vad betyder det? ”Jo visst”, muttrar någon över en seg lunch ”jag kanske inte älskar henne längre, men nu har vi ju barn och hus och billån…” Ett ganska stort svek på ett löfte, kan jag tycka.
Jag läste en intervju med Mark Levengood för flera år sedan där han resonerade om vikten av att välja om varandra. Att faktiskt våga ställa sig frågan en gång om året: vill jag fortsätta leva tillsammans med den här människan jag vaknar upp bredvid varje morgon? Blir svaret ja, är det underbart. Blir svaret nej, har man en del att ta itu med.
Jag har alltid samlat på tankar. Jag klottrar ner dem lite här och var när de dyker upp och på baksidan av ett kvitto från en bokhandel i Eskilstuna hittar jag det jag söker. Kvittot är daterat 8 mars 2002 och jag har tydligen inhandlat Tsatsiki och morsan, vem boken var till har jag glömt. På baksidan står det:
Det som känns bra kan få oss att nå mycket längre än vad vi någonsin väntat oss. Tricket är att lita på sin intuition och ha en förmåga att ändra sina mål. Att göra aktiva val.
Ur ett framgångsperspektiv tror jag att det är viktigt. Vi är och presterar bra när vi mår bra. När vi ger oss in i något kan vi omöjligt veta vilka vägar detta kommer att ta. Målet vi hade när vi bestämde oss för att satsa på ett visst jobb, kanske var rätt då. Sedan förändrades våra ambitioner, värderingar och kanske även omgivande förutsättningar. Då är det läge att värdera om sina beslut och de mål man trodde att man hade.
Är det ett misslyckande? Nej, för du vet inte var dina nya beslut och mål kommer att ta dig. Och blir det inte bra så får du fatta ett nytt (förmodligen flera) beslut. Så jag är inte så säker på att ”bestämma sig på riktigt är en biljett till att lyckas”. För tänk om man bestämmer fel?! Jag tror snarare att framgång handlar om att ha lyckats förändra sig under resans gång och vara lyhörd inför de möjligheter som dyker upp.
Och ja, jag är gift. I kyrkan och har lovat inför gud, denna församling… och allt det där. Jag är hyfsat säker på att min man väljer om mig en gång om året. Jag har i alla fall valt om honom nio gånger vid det här laget och det ser bra ut inför tioårsfirandet också.
Vad kul att mina tankar genererade ett inlägg. Och intressant det du skriver. Och jag har ett nytt sätt att se det. Jag tror precis som du att förmågan att förändra och vara flexibel givetvis är viktigt för att nå sina mål. Kan man inte göra det så är man ju rökt. Tänk om en pilot inte hade den förmågan. Han har ett mål att åka till Rom men han satte kursen 0,5 grader fel och hamnade på Svalbard. Givetvis är flexibilitet viktigt. Jag skrev om det och där är ju förmågan att noter och justera centrala.
Jag vill ändå fortsätta diskussionen om vad det betyder att bestämma sig. Vad är det då? Är bestämma sig en önskelista? Eller är bestäma sig en inställning? Eller är det att faktiskt göra allt som står i min makt med justering, proaktivitet och andra verktyg för att nå mitt mål? Förutsdättningarna kan ändras såklart och då får man ju vara proaktiv för att justera sig och ändra det jag kan ändra. Exemplet som du tog med att knän pajar när man skall göra klassikern är ju ett fall där förutsättningarna helt förändrades i angelägenhetscirkeln. Det kan vi inte göra något åt och målet går inte att genomföra. Det är ju en sak. Men det handlar ju om att ge upp för att det blev motstånd.
Säg att jag sätter ett mål att jag skall åka till Thailand. När jag bestämt mig för det så gör jag ju det som krävs för att nå det målet. För mig är det inte en förhoppning. Jag skall ju dit. Jag har ju bestämt mig för det. Då ser jag ju till att lösa problemen som uppstår för att nå det målet. Men jag har ju bestämt mig. Jag vet det låter som Lätta reklam men det är ett rätt bra mantra. Tycker jag iallafall… 🙂
Du skall få låna en bok av mig av en man som heter Tony Robbins. En bok på typ 800 sidor där han pratar om just detta. Han säger väldigt många kloka saker om just detta. Det räcker om du läser 20 sidor så kan vi prata om ämnet ännu mer…
Åh vad intressant. Det här gick jag igång på. Tyvärr kan jag inte formulera allt här och nu – dagishämtning stundar. Men kort vill jag säga att jag tror att det här, som mycket annat, handlar om att definiera begreppen för sig själv och andra. Det jag lägger in i ”att bestämma mig” kanske inte alls är samma för en annan person. Kanske än tydligare blir det med begreppet ”att lova”. Det är för mig ett väldigt starkt ord i den bemärkelsen att lovar jag något då vill jag och känner att jag måste hålla det. Det är viktigt för mig. Därför kanske jag är mer försiktig att använda det, både gentemot mig själv och andra. Detta kanske blir extra tydligt gentemot barnen där jag är sparsam med användandet. För andra kanske det inte alls är ett ”lika starkt” begrepp och känner inte alls samma värde i att hålla det man lovar, för de är det kanske mycket viktigare att verkligen göra det man har bestämt sig för.
En intressant vinkling som vi kan prata mer om imorgon.
Härligt med en livlig diskussion!
Jag tror precis som dig Lena att man behöver definiera ordens innebörd för sig själv samtidigt som man är lyhörd inför att andra människor kan lägga helt andra värderingar kring samma ord. Även för mig är ”att lova” något väldigt starkt.
Sedan, det här med att bestämma och inte…
Jag ser mig själv som en ganska bestämd person på så sätt att jag ofta vet vad jag tycker, vill och känner. Däremot tror jag verkligen att ”bestämma sig” givetvis är att just att bestämma sig för att utföra något dvs ”jag tänker åka till Thailand… eller jag har bestämt mig för att prova ett jobb som chef”. Då har man ett tydligt mål som man stävar efter att nå och kanske når man det också precis den vägen.
Men, om vi ska prata framgångsfaktorer generellt tror jag att förmågan kring flexibilitet och lyhördhet kring målen du bestämt dig för kommer att vara avgörande för hur resultatet blir.
Då kanske det slutar med att grundmålet har förändrats och resan blev en annan och resultatet så mycket bättre eftersom du var lyhörd kring förändringsmöjligheter.
Kambodja kanske är bättre än Thailand just den här gången?
Gör jag mig förstådd, eller är jag bara flummig? 🙂