Väckarklockan ringde och allt kändes faktiskt precis som vanligt. Jag drar mig några minuter och försöker känna förändringen men jag konstaterar snart att den har nog inte infunnit sig ännu.

Duscha, äta frukost, klä på barn, skjutsa till skola och dagis…

Men sen, en inbokad fika resulterade i ett potentiellt uppdrag. Jag ska räkna på en offert och återkomma. Hihi. Jag går därifrån med lätta steg och tänker att det där var en rivstart jag inte räknat med. Trots att duggregnet letar sig in överallt och kyler min kropp sprider sig leendet på mina läppar som en värme. Som moteld.

Jag tänker att även om uppdraget inte blir av, så fanns det i alla fall en idé, en tanke. Och  jag kommer att vara nöjd så med min första dag.

Resten ägnades åt… tja ska vi kalla det friskvård. Ett besök hos min naprapat som sliter med att få ordning på en ond höft som spökar efter Halvklassikern. Och ett inköp av ett par schyssta Salomondojor som ska tåla både ur och skur. Tack Sundsvalls Tidning för avskedspressent i form av presentkort – nu kan jag gå långt!