Vi har en ny kosthållning i vår familj. Efter ett år av velande landade vi i samband med skolstarten i nya vanor. Vi har bestämt oss för att inte äta rött kött. Varken nöt eller fläsk i någon form.

När vi tog upp det med Leija en kväll runt matbordet och berättade om våra bevekelsegrunder, men att hon får göra som hon vill i skolan och hos kompisar, uttryckte hon med emfas att hon minsann ville skippa köttet i skolan också.
Sagt och gjort gick jag och pratade med mattanten. Jag hade hunnit tänka tanken att de skulle tycka det var krångligt men mattantens reaktion överraskade positivt. Nyfiket frågade hon:

– Varför gör ni det här? Är det av miljöskäl eller är det något annat?
Med risk för att verka lite halvpretto svarade jag ändå sanningsenligt.
– Ja, skälen är egentligen tre. Köttets miljöpåverkan, världssvälten och hälsan.
Mattanten visade sig vara engagerad och påläst.
– Vet du, nu serverar vi vegetariskt en dag i veckan men vi skriver inte att det är det. Skriver vi vegetarisk lasagne äter inte barnen, håller vi tyst äter de med god aptit.

Hon berättar att de har problem med att för mycket mat kastas. Framför allt de dagar barnens älsklingsrätter serveras. Då tar de extra mycket men orkar inte äta upp och köttbullarna går i komposten. I köket och matsalen försöker de på olika sätt jobba med barnens medvetenhet. Mattanten berättar att hon varit på kurs och att de där fått med sig ett tankeexperiment.

– Tänk att alla skolor i Sverige serverar köttbullar en dag och att varje skolbarn slänger en köttbulle som de inte orkar. Det blir rätt många kor som man bara slänger på tippen… säger hon bekymrat.

Så onödigt tänker jag.
Våra skäl då… hur har vi tänkt? Här kommer argumenten:

1. Miljön. Det går åt hiskeligt mycket energi för att framställa kött.
Enligt Wikipedia går det åt 100 000 liter vatten, inräknat produktionen av fodret, för att producera ett kilo nötkött. Ett kilo! Dessutom orsakar köttproduktionen mer utsläpp av växthusgaser än hela transportsektorn. Bara för att vi ska äta kött till middag.  I jordbruksverkets rapport Hållbar köttkonsumtion från i år diskuteras införandet av en koldioxidskatt i konsumentledet för att påverka Sveriges befolkning i rätt riktning.
2. Världssvälten. Jag vet, det låter jäkligt pretto men denna punkt hänger så klart ihop med den första. Idag lägger köttproduktionen beslag på 70% av världens odlingsyta och det är ganska självklart att om vi istället odlade spannmål på den ytan skulle färre människor på vår jord gå hungriga. Men det förutsätter så klart att vi delar med oss…
Här kan du läsa lite mer av Jakob Dalunde om problematiken.
3. Hälsan. Jordbruksverket skriver på sin hemsida att vi sedan 1990-talet ökat vår köttkonsumtion med 40% och att vi nu äter 50-55 kilo kött per capita och år. Jag väger 57 kilo. Jag äter alltså upp nästan en hel mig själv… det känns ju inte riktigt bra. Vårens och sommarens larm om förhållandet mellan processat kött och cancer gör inte oron mindre. Här kan du läsa en av alla artiklar i ämnet.

Så vad äter vi. Vi äter kyckling, fisk, skaldjur och massor av vegetarisk mat. Barnen har enats om att halloumiburgare is the shit! Och att det går utmärkt att ha tacokväll med quornfärs i stället. Vilt äter vi gärna bara vi kommer över det.
Och visst finns det såväl miljöproblem som etiska problem med att äta fisk och kyckling men det här är vår början just nu. En kompromiss som är hyfsat genomtänkt och som passar oss.

Jag avslutar med ett i mitt tycke inte så genomtänkt citat av en känd lchf-anhängare angående svältdebatten:
”Man blir bara trött och undrar – vad får vi LCHF-are äta då, om vi inte får äta animalisk mat.”
Ja, vad ska ”lchf-are” och ”5:2-are” och allt vad vi nu håller på med egentligen äta?
Jag säger ”dagens ilandsproblem” eller varför inte citera Strindberg… ”Det är synd om människorna”.