Jag älskar våren.
Ljudet av takdropp, som droppe för droppe faller ner och millimeter för millimeter tär på snötäcket på marken.

Jag älskar ljuset.
Som obarmhärtigt visar på smutsiga fönsterrutor och allt för mossiga gräsmattor. Som dag för dag välkomnar den skira grönskan.

Jag älskar energin.
Som drar upp oss människor ur vinterdvalan och lockar oss att bjuda grannen på kaffe.

När jag var liten tändes majbrasan nere vid den lilla sjön. En mörk skogstjärn inbäddad av granskog, ett berg och betesmarker. Jag är uppväxt i de sörmländska skogarna och runt omkring ute på landet vimlade det av ytterst lokala valborgsmässoeldar.
Med gummistövlar på fötterna gick jag och mina syskon genom kohagen för att träffa släkt och vänner. Jag minns när jag blev äldre och hellre ville ha mina nya gymnastikskor. Jag motiverade det hela med att jag var jättebra på att hoppa mellan tuvorna och inte alls skulle blöta ner fötterna.
Jag minns spänningen när min pappa och hans bror tände på brasan av ris och gammal bråte. Luktminnet skvallrar om diesel, bränt gummi och surt virke.
Men det var vackert. Eldens djuporange färg som slog över i vitt. Hettan i ansiktet om jag gick för nära.
Och så ljudet. Det knastrande, sprakande och sjungande ljudet från lågornas energiska dans.

Ikväll har jag mina nya gymnastikskor på mig och som ni förstår har de ett starkt symbolvärde. Och även om jag inte behövt hoppa på några tuvor genom en kohage för att ta mig hit känns det ändå bra att ha rätt skor på fötterna.

Snart har jag bott i Sundsvall i 20 år – så det börjar bli många Valborgsmässoaftnar som har firats här.
Först som student och körsångare. Sedan började jag jobba och tog samtidigt över studentkören Gungner och få saker är mer studentikosa än Valborg och vårkonserter. Om en vecka firar studentkören sitt 20-årsjubileum och då har jag äran att komma tillbaka som gästdirigent för att dirigera den klassiska Majsången.
Sundsvall är en fantastisk stad och vår lilla familj har aldrig övervägt att flytta härifrån trots att hela vår släkt befinner sig 40 mil söderut. Jag är stolt över att bo här och glad över att vara här ikväll.

Vår stad ska växa till 100 000 invånare 2021 när det är dags för stort födelsedagskalas för att Sundsvall fyller 400 år.
Men vad är det egentligen som bygger en stad?
Givetvis är det människorna som gör vår stad levande. Människorna som befolkar torg och uteserveringar. Som tar del av det som staden har att erbjuda. Som på olika sätt engagerar sig i vardagen – både i stort och smått.

Jag älskar våren.
Solgula tussilago, hav av blå scilla och rosa rabarberknoppar som skjuter upp ur trädgårdslandet och får mig att längta efter årets första smulpaj.

Jag älskar ljuset.
Det fantastiskt norrländska ljuset som snabbt intar allt fler av dygnets timmar. Som gör att de små inte vill gå och lägga sig. Och som lockar oss vuxna att vara vakna och njuta av det skymningsljus som snart kommer förvandlas till gryning.

Jag älskar energin.
Som idag fått oss människor att samlas runt om i Sundsvall för att mötas kring eldar, körer och orkestrar. Som har fått alla er att samlas här ikväll. För att tillsammans hälsa Sköna maj välkommen.

Ett fyrfaldigt leve för våren – den leve!
Hurra, hurra, hurra, hurra!