Iklädda saronger i regnbågens alla färger skrider skolbarnen iväg över stengången. ”Ute är mörkt och kallt, i alla husen, lyser det överallt, de tända ljusen…”
På sina huvuden har barnen olika kreationer av påhittiga luciakronor. Några är gjorda av sugrör med blommor som sticker upp istället för ljus, andra har ritat egna kronor på ett papper och häftat samman till en cylinder att sätta på huvudet. En kille har knutit fast tre snorklar på huvudet med hjälp av ett vitt linne. Påhittigheten och kreativiteten är hög när man inte har de vanliga attiraljerna till hands. Det är fint.

Tåget skrider fram över skolgården till tonerna av luciasången och under ett grönt presenningstak sitter föräldrarna och väntar. Väl framme utbrister Joar: ”Men det här är ju fel – det är ju inte mörkt och kallt!” Och visst har han rätt. Ett luciatåg i tropikerna bjuder på någonting helt annat varpå barnen stämmer upp i en ny text till den välbekanta melodin: ”Ute är ljust och hett, på alla stränder, vi trivs på alla sätt, i fjärran länder”.

De klassiska adventsverserna är med och barnen både klämmer i och gestaltar visan om Julbocken som rider bort i galopp till pepparkakskungen. Killarna sjunger sitt allra bästa när de stämmer in i första frasen på Staffan Stalledräng och där tjejerna svarar ”vi tack om nu så gärna”.

Själv har jag haft förmånen att träna luciasånger med barnen den senaste veckan i egenskap av gammal körledare. Det trodde jag väl aldrig då, 2001, när jag tog över studentkören Gungner i Sundsvall… Att jag skulle stå i en liten thailändsk by som heter Huay Yang och dirigera luciasånger tretton år senare. Livet är vidunderligt!

Midnatt råder klingar ut och de små tomtenissar som krupit upp ur vråna från skolans utbredda platsmattor ställer upp sig för att tåga ut tillsammans med det övriga tåget. Barnen har sugrörsblommor i händerna och svetten rinner efter ryggen när jag smyger iväg efter tåget. Och som alltid är det något som händer när barnen sjunger. Det spelar ingen roll om det är Den blomstertid nu kommer eller Sankta Lucia – jag gråter varje gång.