Idag gick solen i moln. Temperaturen föll ett par grader och mörka moln tornade upp sig på himmelen. Jag kände mig nästan överrumplad. Den fantastiska sommaren har fortsatt att bjuda på varma och soliga dagar ända till nu.
Det började blåsa och efter bara några minuter började singlade gula löv ner för att börja sin virveldans på asfalten.

Jag känner mig alltid lite sorgsen när det blir höst. Sorgsen för att värmen släpper greppet om luften och sommarkjolarna måste bytas mot byxor. Jag gillar verkligen värme. Varje år så här dags misströstar jag och undrar varför jag bor i Norden överhuvudtaget. Den enda gången jag inte fryser är när det är 25 grader i skuggan. Då är det lagom varmt. Fast å andra sidan gillar jag 37 grader också. Ju varmare desto bättre.

Så här års trotsar jag de kalla kvällarna och fortsätter att gå barfota i mina sandaler. Härom dagen var det till och med en person som kommenterade att det kanske vore dags för strumpor snart. Men jag vill inte. Jag vill dra ut på det så länge jag bara kan. Det känns som om att när jag börjar med strumpor har hösten vunnit över sommaren så jag kämpar emot in i det längsta och går hellre omkring med kalla tår.
Risk för förkylning? Nej, jag tror inte det. Jag lutar mig mot min mammas uttryck om att man ska ”svettas in våren och frysa in hösten” och tänker höstförkylningarna nog kommer ändå. Oavsett.

Samtidigt finns det ändå något vilsamt över hösten. Ett paradoxalt lugn brukar infinna sig mitt i allt som drar igång med skolstart, föräldramöten, jobb och aktiviteter.
Fram åker tekannan om kvällarna och medan mörkret sänker sig utanför mina fönster tänds värmeljusen. Dem som jag har saknat.
Jag tömmer ur krukor med vissnade planteringar och planterar om växter som fått stå ute över sommaren. Barnens lådor är genomgångna och storlekarna kontrollerade.
Det är nog själva ordningen och redan som gör lugnet. På sommaren är det inte så mycket ordning hemma hos oss och det är skönt. Men när allt drar igång är upprensningen en förutsättning för att få vardagen att fungera.

Funderar på min egen garderob och Karen Kingstons citat i boken ”Rensa i röran”. Kingston skriver att det är 80-20-regeln gäller i våra garderober, det vill säga vi använder 20 procent av våra kläder 80 procent av tiden och vice versa.
Den senaste gångerna jag rensat kläder har jag låtit mycket hänga kvar för att jag tänker att jag kommer använda det. Nu har de hängt där oanvända i två år så det kanske faktiskt är dags att skrida till verket. Så att även min egen vardagslogistik förbättras. Kanske skulle det vara ganska skönt att kunna överblicka sin garderob? Kanske skapar det ännu mera lugn?
Så jag sätter på tevatten och kollar in höstgarderoben. Och kanske ska jag passa på att kolla in strumpförrådet när jag ändå är i farten. Om jag blir kalla om tårna om en vecka eller två.