I natt väcktes jag av minstingen. Hon kom över i vår säng och var allmänt orolig i över en timme. Det kliade på magen, blöjan var fel och ont i benen. Sedan kom det – en kräksattack.

Med maken på kurs hela veckan i Stockholm får man ett prov på hur det skulle vara att vara ensamstående. Duscha barn mitt i natten, byta alla lakan, försöka komma till ro för att 45 minuter senare börja om samma procedur en gång till.

Det är konstigt det där med magsjuka. Så fort någon börjar prata om det börjar jag känna mig skum. Jag skulle så gärna vilja vara en sån där person som inte berörs av sjukan. Som liksom bara verkar kunna bestämma sig för att de inte kommer att smittas. Eller kanske snarare tänker ”det blir som det blir och det är inte så farligt”.

Jag kan nog erkänna att jag ibland lider av lätt hypokondri, även om jag brukar försöka vädja till min ganska rationella sida. Min man brukar bemöta det hela med ”älskade fru, du har lurat döden många gånger så det är nog ingen fara den här gången heller”. Och en sån kommentar tar ju liksom udden av det mesta.

Lätt illamående sittandes i soffan undrar jag hur många sådana saker vi ”inbillar oss” eller ”känner efter” i våra liv. Inbillar jag mig att jag inte kan utföra en viss sak kommer jag förmodligen leva därefter. Det har ju liksom med självbilden att göra.

När jag ville få jobbet som nyhetschef satte jag upp en post-it-lapp på spegeln i badrummet. Där stod: ”Jag jobbar som nyhetschef”. Jag tänkte att jag genom en regelrätt affirmation skulle kunna påverka min framtid. Om jag utgår från mina tankar där jag själv skapar min verklighet och att mina tankar sedan orsakar min nuvarande situation. Jag gick förbi lappen morgon som kväll och knappt ett halvår senare anställdes jag på den position jag eftersträvat.

Så här fem år senare kan jag fundera över vad lappen spelade för roll. Hade jag på något sätt ändrat mitt beteende och omedvetet verkat för att få jobbet? Kanske. Jag har inte testat affirmationer med papperslappar någon mer gång, men känner att det kanske skulle vara dags för en ny framtida post-it.

När det gäller magsjukan vet jag inte om en ”friskhets-affirmation” kommer påverka de kommande dygnen. Där får jag nog helt enkelt bara hoppas på det bästa.